Seglets folk

Jag kallar austronesier för seglets folk, eftersom dom spred jordbruket, genom att bokstavligen segla ut i världen.  Dom flesta områden dom kom till, hade inget tidigare jordbruk.  Det första stora undantaget, är delar av Sydostasiens fastland.  Där fanns redan bönder, som talade austroasiatiska språk.  Det andra är Nya Guinea, där folk själva utvecklat jordbruk.  Austronesier kom till fler områden, där det redan fanns bönder.  Fast inga austronesiskstalande folk, är i majoritet där idag.

Austronesierna härstammar från Dapenkengkulturen, på Taiwan och i Fujian.  Där fanns den för mellan 5.500, och 4.500 år sedan.  Vi talar om stenåldersbönder här.  Deras kulturella ättlingar, finns inte kvar på fastlandet.  Men på Taiwan finns dom kvar, i form av öns urbefolkning.  Det var först på medeltiden, som kineser började flytta dit.  Den stora invandringen av sådana, började först på 1600-talet.  Idag utgör urbefolkningen, bara ett par procent av befolkningen.

Seglet uppfanns i Östasien, innan folk fick metallverktyg.  Genom att sätta segel på utriggarkanoter, nådde Dapenkengkulturen Filippinerna.  Där uppstod den malajo-polynesiska kulturen, för omkring 5.000 år sedan.  Under loppet av 2.000 år, spred den sej över Sydostasiens övärld.  Den förde med sej gris, hund, kolvhirs, ris och sojaböna.  Några slog sej ner på Malackahalvön, och vad som nu är södra Vietnam.  Genom kontakt med bönder där, fick dom höns och taro.  Inom Sydostasiens övärld, började folk odla alokasi, elefantjams, kokospalm och ube.  Överhuvudtaget blev rotsaker, allt viktigare under expansionen.

Marianerna, Palau och Yap, befolkades också under processen.  Alla andra landområden, var när jordbruket kom dit, redan bebodda av jägare-samlare.  Bönderna fick ofrånkomligen barn, med folk som redan bodde där.  Malajer ser därför lite annorlunda ut, än folk längre norrut i Asien.  Dom har mörkare hudfärg, och mindre utpräglade mongolveck.  Folk deras förfäder fick barn med, var mer lika papuaner.  Sådana människor finns fortfarande, som minoriteter på vissa håll.  Fast Filippinerna, Indonesien och Malaysia, domineras nu av malajer.  Dom har fått namn efter Malackahalvön, som heter Malaya på malaysiska.  Malajerna var även först, att etablera sej på Madagaskar.  Språk som är inhemska på ön, är närmast släkt med dajakernas.  Däremot är deras biologiska härstamning, nu till mer än hälften afrikansk.

Malajo-polynesisktalande folk, nådde tidigt Nya Guinea.  Därifrån kommer banan och brödfrukt.  I utbyte fick folk grisar, hundar och höns.  Via handel nådde bananer, även Sydostasiens fastland.  Samtidigt nådde elfantjams, taro och ube Nya Guinea.  Tillsammans med kokospalmer, utgjorde dom grunden, för Lapitakulturen.  På öar öster om Nya Guinea, uppstod den för 3.600 år sedan.  Den gav upphov till melanesierna, och senare polynesierna.

När Lapitakulturen uppstod, blandades malajer mer med papuaner.  Dagens melanesier har omkring 70%, av sin biologiska härstamning, från föraustronesiska folk.  Jag vet inte hur det är med polynesier, men det finns viss skillnad i utseende.  Det kan vara en grundareffekt, från Samoas och Tongas första innevånare.  Långt senare fortsatte folk, därifrån ut över Stilla havet.

Notera att metallverktyg, nådde Sydostasien först under antiken.  Samma sak gäller skriften, som området fick från Sydasien.  Civilisationer utvecklades också, på dom större öarna.  Melanesiernas och polynesiernas förfäder, tog inte del av den utvecklingen.  Fanns det handelskontakter, var dom för indirekta, för att förmedla sådant.  Öarna som dom bebodde, var inte heller särskilt stora.  Så när deras expansion fortsatte, var dom fortfarande stenålderbönder.

Under antiken började folk, att aktivt leta nya öar.  Det fortsatte under hela antiken, och det mesta av medeltiden.  Under antiken befolkades resten, av vad som nu kallas Mikronesien.  Lapitakulturens ättlingar, bosatte sej på öar, från Karolinerna till Kiribati.  Resten av Polynesien befolkades, under loppet av medeltiden.  Sjöfarare slog sej ner, från Hawaii till Påskön och Nya Zeeland.  Några nådde ända till Sydamerika, i nuvarande Colombia och Ecuador.  Indianerna där fick kokospalm, och polynesierna sötpotatis.  Än idag finns genetiska och kulturella spår, av den här kontakten.

För mej är det tydligt, att öarna inte befolkats av en slump.  Besättningen på ett enda skepp, kan inte grunda en mänsklig befolkning.  Vi är för känsliga för inavel, för att det ska fungera.  Polynesiernas största katamaraner, kunde ta 200 personer.  Fast inte ens det räcker, för att grunda en livskraftig befolkning.  Jag tror det behövs minst 500, eftersom inte alla får barn.  Följaktligen är det tydligt för mej, att folk seglade till öarna med flit.  Säg att några gav sej ut, i jakt på nya öar.  Hittade dom en måste dom sedan, kunna hitta tillbaka till den.  Som minimum måste dom veta, hur många dagar dom seglat, åt vilket väderstreck.  Man kan ta reda på väderstrecken, med hjälp av stjärnorna.  Jag vet två stjärnbilder, som kan användas för syftet.  Men det finns säkert fler.

Därifrån utvecklades vägfinnande, som användes i Stilla Havet.  Metoderna användes för handelsresor, långt in på 1900-talet.  Dom utgångspunkter som användes var:

• Solens läge när den står som högst.

• Stjärnornas lägen på himlen.

• Vattnets temperatur och salthalt.

• Vågornas olika riktningar.

Utifrån dom kunde vägfinnarna, lista ut var på havet dom var.  Man måste vara väldigt smart, för att gör det utan instrument.  Om så smarta personer fanns, kan inte resten ha varit idioter.  Dom relevanta mentala förmågorna, följer en normalfördelning.  Det innebär att dom flestas förmåga, befinner sej i mitten av skalan.  Fast det gäller hela befolkningar, och inte för små grupper, på ett par dussin människor.  I så små grupper människor, spelar slumpfaktorn för stor roll.

Varför förblev dom då stenåldersbönder, i flera tusen år?  Jag tror förklaringen är, att dom helt enkelt var för få.  Det kunde bara bo ett begränsat antal, på var och en av öarna.  Även med fiske och handel, kunde en ö bara försörja, ett begränsat antal personer.  Ju färre människor det finns, desto färre kan komma på idéer.  Till det kom begränsningar, av nödvändiga naturresurser.  Till exempel upphörde keramik, plötsligt att tillverkas på Samoa.  Jag tror att folk helt enkelt, fick slut på användbar lera där.

 

Uppladdad den 25:e april 2025.