Vem tjänar på att skada andra?
Det finns folk som tror, att ”dom andra” tjänar på allt, som skadar ”dom egna”. Att dom skulle tjäna på allt, betraktar jag som en myt. Jag tror det är ryktesspridning, som förvrängt begreppet målkonflikt. Att något ligger i någons intresse, är aldrig så pass enkelt. Det måste finnas en koppling, mellan ”vi skadas” och ”dom drar nytta”. Ofta tycks den kopplingen saknas. Tar man den för självklar, har man nog aldrig tänkt på det.
Vissa myter om brottlighet, gör det här extra tydligt. Det handlar om personer, med märkbart sentida härstamning, från en annan del av världen. Sådana minoriteter tros ha satt i system, att fysiskt attackera majoriteten. Det antas att den minoriteten tjänar, på att majoritetens medlemmar skadas. Någon förklaring av hur, vekar i så fall helt saknas.
Nu är det fullt möjligt, att tjäna på att skada andra. Rånare och inbrottstjuvar, tjänar kortsiktigt på det. Kortsiktigt för att dom inte räknar med, att någonsin åka fast för det. Något som mycket väl kan hända. Hur som helst är det fysiska föremål, som dom är ute efter. Den skada dom orsakar, tjänar dom inget i sej på. Förmodligen skulle sådana föredra, att bara stjäla om dom kunde. Då skulle dom kunna undvika, den extra ansträngningen, att hota eller bryta sej in.
En annan grupp som kortsiktigt, tjänar på att skada andra är knarklangare. Sådana försörjer sej på, att sälja skadliga produkter. Om dom inte vore skadliga, skulle dom inte vara förbjudna. Det är inte skadan i sej, utan pengar dom tjänar på försäljning, som utgör nyttan för dom. Notera att riktiga knarklangare, inte prackar på andra droger. Det är en dålig idé för dom, att sälja drogerna till barn. Riskerna med det är för stora. Att tvinga i andra droger, vore rent kontraproduktivt. Inte bara slösar det, med varorna dom säljer. Offret skulle inte automatiskt, vilja ta drogen igen. I värsta fall vet inte offret, ens vilken drog det är. Jag tror att drogmissbruk sprids, genom att deras kunder bjuder andra. Om någon vill ta den drogen igen, tipsar kunden om knarklangaren.
Ibland spelar det ingen roll, om produkten är skadlig i längden. Ett exempel är tobaksindustrin. Den säljer en drog, som är mer eller mindre accepterad. Tobak är beroendeframkallande, vilket gör att tillverkarna, oftast har kvar sina kunder. Att dom dör tio år tidigare, i genomsnitt spelar ingen roll. Det är ändå tillräckligt lönsamt, att sälja tobak till dom.
I vissa fall påstås en grupp, tjäna pengar på något. Då måste man fråga sej, om pengarna dom tjänar, står i proportion till insatsen. Pengar och ansträngning som satsas, måste ge tillräckligt hög vinst. Annars är det inte värt det. Att det skulle vara värt det, kan inte tas för givet. Dessutom är det inte säkert, att sådant som mutor och order funkar. Man kan heller aldrig få 100%, av en grupp att gå med på något. Människor varierar för mycket mentalt, för att det ska vara möjligt.
Annars påstås en viss grupp, tjäna politiskt på en händelse. Alltför ofta tycks fördelen, sedan inte dyka upp. Eller den är mycket liten, jämfört med skadan som skett. Ändå tas det för givet, att den gruppen skulle anse, att det är värt det. För mej verkar det bygga på missförstånd, kring hur folk i allmänhet fungerar. Alla är faktiskt inte beredda, att offra hur mycket som helst.
Det hjälper inte att vissa tror, att samma grupp ligger bakom allt. Även när just den gruppen, lider mest av händelsen. Gruppen antas ändå på något sätt, tjäna på vad som hände. I värsta fall antas en hel religion, villig att låta mer än hälften, av medlemmarna i en del av världen dö! För mej faller den idén, på sin egen orimlighet. Inte bara är viljan att dö, för sin sak på tok för sällsynt. Dessutom är religionen i fråga, inte ens centralstyrd. Vissa behandlar kollektiver, som om dom syftade på organisationer. Något dom inte alls behöver göra.
Det felaktiga sättet att tänka, går åt andra hållet också. Om en minoritet får lika rättigheter, antas det skada majoriteten. Hur det skulle gå till, tycks oftast sakna förklaring. Jag tror den idén är baserad, på äldre argument för privilegier. Små minoriteter har haft laglig ensamrätt, på vissa samhällspositioner. Dom har rättfärdigat det, med att enbart dom själva, skulle vara lämpade för den. När någon ville utvidga rätten, sågs det som hot mot positionen i sej. Den troddes automatiskt bli sämre, av att fler fick tillgång till den. Fast utvecklingen gick inte att stoppa. Förr eller senare fick majoriteten, möjlighet att uppnå en sådan position. Men myten att samhällsinstitutioner försämras, av att fler får rätt lever kvar.
Ofta antas en tänkt elit, ligga bakom rättigheters utvidgning. Historiskt var det sällan så, som det faktiskt gick till. Ta till exempel slaveriets avskaffande, på dom amerikanska kontinenterna. Var det något som påtvingades, av ett fåtal rika, för att skada resten av befolkningen? Nej, det var medelklassen, var attityd ändrades. Medelklassen började se slaveri, som något dom inte borde ha. Naturligtvis påverkades samhället, av att slaveriet försvann. I vissa länder fick slavägare, ekonomisk ersättning för det. I andra fick dom inte, utan förlorade förmögenheter. Före detta slavar betalades nu, för arbetet dom utförde. Ofta saknade dom färdigheter, som dom aldrig fått lov att förvärva. Det har lett till ett destruktivt kulturarv, som slavättlingar fortfarande lever med. Notera att det är något, som främst drabbar dom själva. När andra drabbas som bieffekt, är det deras desperation.
Andra grupper har fått lika rättigheter, för att dom själv kräver det. Män utanför privilegierade grupper, krävde politiskt inflytande. Det var huvudsakligen kvinnor, som krävde kvinnlig rösträtt. På samma sätt var det tvångssegregerade, som krävde att integreras. Handikappade och deras familjer, krävde tillgänglighet för dom. HBT-personer kräver själva, att få lika rättigheter. Varför skulle sådana rättigheter, skada resten av befolkningen? Jag tror att påståenden om det, kommer av missriktad rädsla, för potentiella sexförbrytare. Eller den ovan nämnda myten, att institutioner försämras av det.
Hur skulle till exempel homoäktenskap, förstöra äktenskapet som institution? Skulle en äldre form av äktenskap försämras, bara för att man vet en ny finns? Om ett äktenskap fungerar, beror enbart på dom två, som är gifta med varandra. Möjligen kan deras interaktioner, med andra spela roll. Helt irrelevant är vilka främlingar, som får gifta sej med vilka. Homoäktenskap ger bara lika rättigheter, till samkönade par. Sådana har funnits hela tiden. Dom har bara inte märkts, i samma grad tidigare.
Bara att komma i kontakt en grupp, antas göra en människa sämre. För mej framstår det som uttryck, för myten om den smittsamma synden. Naturligtvis finns det personer, som är dåliga förbilder för barn. Till exempel knarklangare, våldsbenägna och fanatiker. Sådan kan lura barn att tro, att deras beteende är eftersträvansvärt. Fast medlemmar av andra folkgrupper, behöver inte alls vara sådana. Varför skulle vi bli sämre människor, bara av kontakt med dom? Folk blir inte handikappade själva, av att möta handikappade. På samma sätt är att vara HBT, inte något yttre beteende, som skulle smitta av sej. Att tillhöra någon av dom grupperna, är en medfödd egenskap. Det har inget att göra med, vilka någon kommer i kontakt med.
Uppladdad den 8:e oktober 2026.