Tvångsassimilering fungerar inte
Vissa kan inte hantera närvaron, av olika kulturer. Sådana tenderar att kräva, att alla ska ge intryck av, att tillhöra samma kultur. Åtminstone om man är boende, i ett visst område. Dom kräver kulturell likriktning, eftersom dom själva inte klarar annat. Det handlar om egna personliga brister. Själv har jag inga problem, med olika kulturers närvaro. Bara för att något finns närvarande, behöver man inte följa det. Att välja vad jag ska göra, är för mej inget större problem. På samma sätt har jag inget problem, med utlänningars blotta närvaro. Jag lämnar personerna ifred, så lämnar dom förhoppningsvis mej ifred.
Historiskt har flera stater, försökt likrikta befolkningen med tvång. Det bör påpekas att det enbart, var i länder med majoritetsspråk. Större delen av befolkningen, har alltså redan talat samma språk. Minoriteter har då tvingats på, delar av majoritetens kultur. Folk har tvångskonverterats, till majoritetens religion. (I alla fall jag känner till, har det varit kristendom.) Dom har tvingats på majoritetsspråk, som dom sedan förväntades tala hemma. Vissa särskilt synliga vanor, har dom också tvingats på. Allt i tron att påtvingandet, skulle minska osäkerhet. I stället ökade osäkerheten, av försök att byta ut. Det är faktiskt inte så lätt, att byta ut det invanda. Tvångsassimilerarna oroade sej, för att dom tvångassimilerade, skulle framstå som assimilerade nog. Även dom tvångassimilerade, oroade sej för det.
Minoriteter kan inte assimileras så, på en enda generation. Kulturell uppsugning har ägt rum, många gånger i historien. Men det har varit en långsam process, under flera hundra år. Vissa drag i dom uppsugnas kultur, har då också levt vidare. Alla kulturer förändras över tid. Fast det har oftast varit för långsamt, för att folk skulle märka det, under sin livstid. Först i mitten av 1800-talet, började ett större antal märka det. Åtminstone i västvärlden, var samhällsförändringar innan dess långsamma. Folk tenderade att behandla dom, som om dom vore försumbara. Modern historieforskning har visat, att dom inte var det.
Att en persons kultur byts ut, går bara med småbarn. Dom har inte hunnit förvärva mycket, av sina biologiska föräldrars kultur. Om dom då adopteras, tar dom över adoptivföräldrarnas. Notera att dom måste växa upp, som del av ett helt samhälle. Ett med inte bara adoptivföräldrar, utan även deras vänner, lärare och jämnåriga. Utan vuxnas upprepade instruktioner, kan man inte förvärva vanor. Vilka utgör en stor del, av vad vi kallar ”kultur”.
Det här var det fatala felet, med tvångsassimilering av skolbarn. Dom är tillräckligt gamla, för vissa kulturella erfarenheter. Barnen togs från föräldrarna, och isolerades på institutioner. Där påtvingades dom majoritetsspråket, och förbjöds tala föräldrarnas. Dom försågs med mat och kläder, som matchade majoritetens. Tillhörde dom en annan folkgrupp, var maten inte anpassad, till deras förmåga att smälta den. Det fanns heller inte tillräckligt med vuxna, som kunde lära dom goda vanor. Att till exempel sköta sin hygien, var det ingen som riktigt lärde dom. Kombinationen ledde till, att en märkbar del av barnen dog. En hel del traumatiserades, av att ryckas upp med rötterna. Det utöver dom grymheter, som är vanliga i sådana miljöer. Dom kunde vara traumatiserande också. Bristen på interaktion med vuxna, gjorde resten missanpassade.
Människor måste alltså växa upp, som del av ett större samhälle. Nästan alla lär sej då, vad som är accepterat. Det finns åtminstone sju regler, som mer eller mindre gäller, i alla mänskliga samhällen (källa på engelska). Jag tror dom helt enkelt handlar om, att folk ska kunna samarbeta. Den som kan fungera i ett samhälle, skulle kunna göra det i alla. Visst kan det uppstå missförstånd. Fast det handlar om kommunikation, och inte om förmåga att fungera. Folks förmåga att interagera socialt, är inte mer specialiserad än så.
Uppladdad den 9:e september 2026.