Sömn är ett fysiskt behov
Många däggdjur vet man nu, har ett flexibelt sömnbehov. Fast mänskligheten är inte ett av dom. Inte bara har människoapor, funnit ett sätt att skapa sovplatser, som är säkra för rovdjur. Förmänniskor tämjde elden, för åtminstone fler hundra tusen år sedan. Nästan alla vilda djur, håller sej på behörigt avstånd. Då kan vi sova säkert, även på öppen mark.
Hur är det då med småbarnsföräldrar, som ofta lider av sömnbrist? I det ursprungliga mänskliga samhället, var mer än ett småbarn samtidigt sällsynt. Bebisar sov bredvid sina mammor. När bebisen vaknade på natten, kunde den lätt tas till mammans bröst. Efter att bebisen ammats, somnade mamman snabbt om. Pappor hjälpte också till, med annat än just amning. När småbarn inte behövde ammas längre, kunde släkt och vänner passa dom.
Ett annat bevis för hur människor funkar, utgörs av eskimåerna. Dom kan leva i upp till fyra månader, utan att solen går upp eller ner. Människor är inte kapabla, att vara vakna månader i sträck. Inte heller kan vi gå i ide. Tvärt om har även eskimåerna, nästan samma behov året om. Innan dom fick tillgång till klockor, hade dom en sömn- och vakenhetsrytm, på 23 – 25 timmar. Folk i nordligaste Eurasien, har också midnattssol och polarnatt. Men inte fullt så länge, som nordligaste eskimåerna har.
Det bör noteras att sömnbehovet, varierar från person till person. Barn behöver sova, betydligt mer än vuxna. Deras sömnbehov minskar gradvis, efterhand som dom växer upp. Fast även för vuxna människor, varierar det individuellt. Dom flesta behöver sova, 7 – 8 timmar per dygn. Samtidigt finns det personer, som behöver upp till 10 timmar. Å andra sidan finns det dom, som klara sej med 5 – 6 timmar. Att vissa människor klara det, innebär inte att alla kan. Tron att alla skulle klara något, i en ände av normalintervallet, är tvärt om farligt för hälsan.
Hur uppstod då myten, att sömnbehov kan minskas genom träning? 1756 uppfanns oljelampan, som hade glas kring lågan. Den gav betydligt mer ljus, än tidigare oljelampor. Dittills var möjligheten, att jobba i nattmörker begränsad. Med något i stil med fotogenlampor, kunde man jobba lika bra, vilken tid som helst på dygnet. Att något skulle kunna göras, misstogs för att man borde. Sömn började felaktigt betraktas, som ett slöseri med tid. Tyvärr hade folk dålig koll, på gränserna för det mänskligt möjliga. Kunskapsökningen sedan dess är okänd, för alltför många personer. För mej tycks dom sitta fast, i 1800-talets människosyn.
Förnekelse av sömnbehov är del, att ett större destruktivt mönster. Kortsovande arbetsnarkomaner, görs till ett ideal. Att bete sej som dom, tros göra folk ”framgångsrika”. Vad det nu ska betyda, annat än ”ha mera pengar”. Enda resultaten för dom flesta, är ensamhet och en förstörd hälsa. Inte bara är det ohälsosamt, att vanemässigt sova mindre, än man personligen behöver. Få klarar av arbetsnarkomani, utan att deras hälsa tar skada. Dessutom är rikare personer, inte nödvändigtvis lyckliga. Gränsen går där man har tillräckligt, för att slippa oro för sin överlevnad. Mera pengar utöver det, gör oss inte mycket lyckligare.
Uppladdad den 29:e augusti 2026.