Dom amerikanska kontinenternas brister
Mot slutet av den senaste istiden, befolkades Nord- och Sydamerika. Eftersom haven var lägre då, fanns inte Berings sund. Folk kunde helt enkelt gå till Alaska. Fast vägen söderut därifrån, var nästan helt istäckt. Det var bara kuststräckan, längs södra Alaska och British Colombia, som inte var istäckt. Åtminstone fanns öar och uddar, som man kunde se mellan. Folk kunde ta sej mellan dom, med båtar av skin på träram. Sådana har använts av eskimåer, i historisk tid. Något jämförbart användes, av indianernas förfäder.
Indianerna härstammar huvudsakligen, från den invandringsvågen. Det kom ytterligare en våg, vid den senaste istidens slut. Den förde med sej hundar, med ursprung i Eurasien. Många indianstammar har påbrå, från den invandringsvågen. Främst finns det hos talarna, av na-denespråken. Inte långt efter den vågen, gick en tillbaka till Eurasien. Några hundra år senare, steg haven tillräckligt, för att bilda Bergins sund. Därefter hade folk inte mycket kontakt.
För omkring 5.000 år sedan, uppstod den eskimå-aleutiska kulturen, i området kring Berings sund. Till skillnad från andra arktiska folk, kunde den jaga valar effektivt. Det gjorde det möjligt för den, att överleva klimatförändringar. Arktiska delen av Nordamerika, är på gränsen för vad människor klarar. Små förändringar av vädermönster, kan då slå ut hela kulturer. Att effektivt kunna jaga valar, blev en försäkring mot det. Eskimåerna kunde ta över områden, som andra kulturer övergett. Sedan kunde dom stanna kvar där, även om klimatet blev kallare.
Vid det laget hade jordbruket, uppstått på andra platser. Det vekar nu sannolikt, att det var fyra olika ursprung. Dom fyra ursprungen, gav upphov till grupper av kulturer:
• Det i Amazonas gav upphov, till Amazonindianerna.
• Det i Anderna gav upphov, till vad som kallats Höglandsindianer.
• Det i Mellanamerika, gav upphov till Mesoamerikanerna.
• Det i sydöstra USA, gav upphov till Högbyggarna.
Lustigt nog verkar limabönan, har börjat odlas två gånger. En gång i Anderna, och en i Mellanamerika. Jag tror det var möjligt för att växten, hade stor utbredning, över lite olika klimat. Det är inte så vanligt, att lämpliga växter har det.
Den viktigaste grödan, från Amazonas är kassava. Andra rotsaker, säd och baljväxter, verkar ha importerats senare. Å andra sidan var dom ensamma, om att själva göra jord odlingsbar. Jag tror dom av en slup upptäckte, att det växte bra på sophögar. Tänk om man skulle sprida ut, det som fanns på sophögar? Så utvecklades svarta jordar, som finns utspridda i Amazonas. Dom består av en blandning, av kompost, krukskärvor och träkol. Utan den hade civilisationen, begränsats till slamförande floder. Deras årliga översvämning, förnyar den annars näringsfattiga jorden.
Stapelgrödor från Anderna, är jordnöt, knölkrasse, oca, potatis, sötpotatis och quinoa. Anderna var det enda område, där det fanns stora djur att domesticera. Guanaco och vikunja, blev till lama och alpacka. Särskilt laman spelade roll, för samhällets utveckling. En lama kan inte bära mer, än vad en människa kan. Men lamor kan äta saker, som är oätliga för oss. Då producerar den också gödsel, som kan användas till gödning. Det senare gäller även alpackan, som annars mest hålls för ull.
Mellanamerikas viktigaste grödor, var amarant, jamsbönrot, majs och trädgårdsböna. Jag tror inte längre befolkningen där, i allmänhet levt på 90% majs. Det var något mayanerna, tvingades till av överbefolkning. Vi talar om en kort period, på 800-talet här. Annars var kosten mer varierad. Mesoamerikaner var dom enda, med fullt utvecklat skriftsystem. Det som skrivits på klassisk mayanska, går att läsa numera.
Högbyggarna var den grupp av kulturer, som utvecklades sist. Deras näringsrikaste egna växter, var Carolinakanariegräs (Phalaris caroliniana) och dvärgkorn (Hordeum pusillum). Båda ligger nära gränsen, för vad som kallas storfröiga gräs. Att avla fram betydligt större frön, har folk inte heller lyckats med. Så dom förblev länge halvjordbrukare. Först när majs och trädgårdsböna, nådde området från Mellanamerika, kunde folk bli bönder på heltid. Det försenade utvecklingen, mot ett mer komplext samhälle.
Man kan undra varför inga husdjur, spred sej från Anderna till Mexiko. Förklaringen är att lamor och alpackor, inte tål Panamanäsets klimat. Det är för varmt och fuktigt där. Överhuvudtaget fanns mycket lite kontakt, mellan annat än angränsande kulturområden. Utan regelbunden handel, kunde mezoamerikansk skrift inte spridas. Samtidigt dröjde det till medeltiden, innan metallutvinning nådde dom. Järnutvinning och användbara hjul, uppfanns överhuvudtaget aldrig. Jag tror att anledningen var, att indianerna var relativt få. 1492 hade båda kontinenterna, en sammanlagd befolkning, som var mindre än Kinas. Det fanns helt enkelt färre människor, som kunde komma på idéer. Om någon kom på något användbart, kunde det heller inte spridas så lätt.
För omkring 2.700 år sedan, uppfanns kopparutvinning i Anderna. Brons uppfanns av Mochekulturen, och togs upp i Anderna, och längs Sydamerikas västkust. När dom fick kontakt med européer, hade folk längs den kusten segel. Om dom uppfunnit det själva är oklart. Det beror på om purépechanerna, bokstavligen seglat från Sydamerika. I så fall gör tidsramen det orimligt, att dom skulle ha fått det utifrån. Dom verkar i alla fall vara först, att tillverka brons i Mellanamerika.
Säkert är att polynesier, nådde Sydamerika på 1000-talet. Dom landsteg i Ecuador, och på Colombias västkust. Både grupperna tjänade på kontakten. Lokalbefolkningen fick kokospalm, och polynesierna sötpotatis. Några indianer från området, anslöt sej till polynesierna. Samtidigt anslöt sej några polynesier, till olika indianstammar. Deras ättlingar kan spåras, genom vissa genetiska markörer. Några indianstammar har muntlig tradition, om att deras förfäder, kom över havet västerifrån. Stenstatyer med vissa särdrag, har hittats på Stillahavsöar. Dom dragen har dom gemensamt, med kulturer i Sydamerika.
Redan på 900-talet, nåddes Grönland av skandinaver. (Det anses nu att namnet Grönland, var för att det skulle låta bättre.) Omkring år 1000 landsteg vita, i vad som nu är östra Kanada. Ruiner av deras byggnader, har hittats på Newfoundland. Dom kidnappade indianskor, och tog dom som slavar till Island. Åtminstone en möderneslinje, har överlevt där än idag. Fast bosättningar utanför Grönland, kunde inte upprätthållas. En grupp på några tusen personer, överlevde på sydvästra Grönland, i flera hundra år. Där födde dom upp boskap, och jagade renar och sälar. Däremot åt folk av någon anledning, väldigt lite fisk och skaldjur. För att få tag på trä och järn, besökte dom regelbundet Labrador. Den gruppen gick till slut under, till följd av klimatförändringar. Något som hänt flera gånger på Grönland.
Det bör påpekas att hästar, inte är inhemska i Nordamerika. Dom infördes av européer, till Mexiko på 1500-talet. Delar av prärien befolkades då, av jägare-samlare till fots. Andra delar beboddes av halvjordbrukare. På sommaren odlade dom, i områdets floddalar. På vintern jagade dom, och tog sej fram med hundsläde. När båda grupperna fick hästar, blev dom beroende av bison. Men det levnadsättet existerade inte, under tillräckligt lång tid, för att uppnå ekonomisk balans. Dessutom bedrevs kommersiell jakt, av huvudsakligen vita på 1800-talet. Till det kom smittsamma sjukdomar, som spridits från nötboskap. Resultatet var att bison, var nära att utrotas.
Överhuvudtaget är indianernas ryckte, som miljövänner överdrivet. Jag tror det främst handlar, om vilka som överlevt. Vissa kulturer var inte så miljövänliga. Fast på Cristoforo Colombos tid, hade alla dom kulturerna, redan kollapsat som Maya. Mesoamerikanerna och Andernas folk, erövrades tidigt av Spanien. Amazonindianerna och Högbyggarna, kollapsade också på 1500-talet. Vad som fanns kvar av indianfolk, levde alla relativt glest. Det möjliggjorde en medvetenhet, om naturens egna processer. En medvetenhet som länge saknades, hos européer och européättlingar.
Uppladdad den 18:e april 2025.
