Varför inavel är en dålig idé

Det verkar som om mänskligheten, är särskilt känslig för inavel.  I så fall är det för att evolutionen, har förändrat våra förfäder för snabbt.  Rörelseapparaten har ändrats betydligt, på 3,5 miljoner år.  Våra förfäder gick, från att mest svinga sej i träden, till att gå tvåbent på marken.  Senare men överlappande, har hjärnans storlek växt enormt.  Den har blivit 4,5 gånger så stor, på 3 miljoner år.  En så snabb omvandling, ger en hel del bieffekter.  Det skulle även kunna förklara, vårt relativt svaga immunsystem.  Vi är känsligare för smittsamma sjukdomar, än många andra däggdjur.

Ärftliga sjukdomar är inte något, som bara vissa bär på.  Alla människor bär på anlag, för flera olika sådana.  Fast i regel behöver man ha två, av den relevanta genen, för att ha sjukdomen.  Få personer har mer än en, av sådana skadliga gener.  Dessutom finns hundratals olika.  Folk som inte är nära släkt, bär därför sällan på samma.  Det innebär en låg risk, att man ska få en från varje förälder.  Så risken att få barn med ärftlig sjukdom, är normalt inte särskilt hög.

Släktskap är något gradvis.  Föräldrar och barn delar hälften, av mänsklighetens variabla gener.  I genomsnitt gäller det, också för helsyskon.  Halvsyskon delar i genomsnitt, 1/3 av generna.  Som tumregel kan man säga, att genetisk likhet minkar med hälften, för varje släktled.  Om det inte är halvsyskon, för då är det 2/3.  Personens kön är oviktigt, eftersom skillnaden är minimal.  Allt det här gäller bara, för biologiska släktingar.  Ingifta och adopterade, är irrelevanta i sammanhanget.

Det innebär att folk delar 1/4, av sina gener med föräldrars syskon.  Alltså delar vi det med mostrar, fastrar, morbröder och farbröder.  Med kusiner delar vi 1/8.  Om dom inte är dubbelkusiner, som delar 1/4.  Sådana personer är kusiner, på både fädernet och mödernet.  Å andra sidan delar halvkusiner, bara 1/12 av generna.  Med kusinbarn delar vi 1/16, av mänsklighetens variabla gener.  Sysslingar delar så lite, som 1/32.  Det förutsätter ett samhälle, där förökning mellan kända släktingar, inte förkommer så ofta.  Om kusinäktenskap är vanliga, ökar likheten över tid.  Det gör det allt mer riskfyllt, att fortsätta en sådan tradition.  Men det inser folk inte alltid, på grund av myter om ärftlighet.

Den spanska grenen av Habsburgarna, praktiserade inte bara kusinäktenskap.  Dom hade också flera äktenskap, mellan syskonbarn och föräldrars syskon.  Inavelsgraden ökade över tid, med katastrofala följder.  Felipe IV och Maria Anna, var morbror och systerdotter.  Fast dom var minst lika genetiskt lika, som om dom vore helsyskon.  (För en av deras förfäder, är faderskapet osäkert.)  Av deras fem barn överlevde två.  Sonen Carlos var missbildad, och föddes med syfilis.  Dottern Margarita var äldre, och hade inte sjukdomen.  Av hennes fyra barn, överlevde bara Maria Antonia.  Alla andra barn dog, liksom alla dotterns barn.  Carlos lyckades aldrig få barn, så grenen dog ut med honom.  Både Frankrikes kungahus, och en annan gren av Habsburgarna, gjorde då anspråk på tronen.  Det resulterande kriget, vanns till slut av Frankrike.  Sedan dess har alla Spaniens kungar utom en, hetat de Capet i efternamn.

Det finns folk som hävdar att sådant, inte är så stort problem längre, eftersom grupper är mindre inavlade.  Jag vågar häva att sådana risker, fortfarande existerar idag.  Att ha barn med syskon eller syskonbarn, är fortfarande en dålig idé.  För att inte tala om det utnyttjande, i incest mellan föräldrar och barn.  Även i dom andra fallen, kan det vara utnyttjande.  Men det behöver inte vara så.  Jag känner till ett modernt fall, av syskonincest i Tyskland.  Dom viste inte dom var syskon, eftersom dom växt upp separat.  Okunniga om sitt nära släktskap, gifte dom sej med varandra.  Om jag minns rätt är mer än hälften, av deras barn handikappade.  Notera att nutidens tyskar, inte är särskilt inavlade.  Det gäller för dom flesta, av nutida européer.

Sådana dokumenterade fall, kan lära oss om inavelns gränser.  Att ha barn med hel- eller halvsyskon, generation efter generation, fungerar helt enkelt inte.  För många barn skulle ha dött, eller själva inte kunna få barn.  Manlig sterilitet en är vanlig effekt, av inavel hos människor.  Kvinnlig är betydligt mindre vanlig.  Många tror att faraonerna, brukade gifta sej med sina systrar.  Fast jag tror det var en metafor, som har tagits bokstavligt.  Hur som helst var faraonerna gifta, med fler kvinnor samtidigt.  Därmed hade dom barn inom äktenskapet, med minst två obesläktade kvinnor.  Eller åtminstone kvinnor, som var mer avlägset besläktade.  Det gav tillräcklig genetisk variation, för dynastins överlevnad.  Annars skulle var och en av dom, ha dött ut på 3 – 4 generationer.

I modern tid finns klaner, kaster och metaforiska brödraskap.  Folk känner sej ofta tvungna, att gifta sej inom gruppen.  För kasterna i Indien, är det oftast inget problem.  Dom härstammar från yrkesgrupper, och formaliserades under kolonialismen.  Dessutom förbjuder hinduism äktenskap, mellan kusiner och halvkusiner.  Däremot är det ett problem, i grannlandet Pakistan.  Medlemmar av metaforiska brödraskap, förespråkar äktenskap inom dom.  Resultatet är att Pakistan, har världens högsta andel kusinäktenskap.  Men Afghanistan, Västasien och Nordafrika, ligger inte långt efter.  Där handlar det om klaner, som tros ha kollektiv karaktär.  Det är en vanlig typ av fördom, i dom delarna av världen.  För att upprätthålla klanens rykte, social status och ekonomi, gifter sej många inom den.  Vilket i längden kan orsaka problem.

Slutligen finns etniska grupper, som är inavlade som helhet.  Det finns etniska minoriteter, som härstammar nästan helt, från ett för litet antal grundare.  Sådana är mycket drabbade, av ärftliga sjukdomar.  Vissa länders majoritet, kan drabbas i mindre grad.  Finnar har en överrepresentation, av ärftliga sjukdomar.  Det trots att kusinäktenskap, är tabu bland finnarna.  Där handlar det i stället om, en relativt liten grundarbefolkning.  Samma sak gäller Island.  Dessutom har islänningarna drabbats, av upprepade flaskhalsar.  Stora vulkanutbrott har lett till, att en betydande andel av befolkningen dog.  Det har uppvägts av högre invandring, än vad Finland har haft.

 

Uppladdad den 25:e juni 2025.