Jag tror inte att illvilja finns, eftersom jag inte kan se, att den fyller någon evolutionär funktion.  Så varför skulle mänskligheten ha det, i större eller mindre grad?  Egoism, ilska och hämndbegär, fyller evolutionära funktioner.  Men att förstöra för sej själv och/eller andra, för förstörandets egen skull?  Det framstår inte som vettigt för mej.  Åtminstone inte i det sammanhang, som människor ursprungligen levde i.

Det kan spela en roll, att jag är en vettig konsekvensetiker.  Det är då en handlings konsekvenser, som bestämmer om den är etisk.  Det gäller förstås i den mån, som det kan förutsägas.  Resultatet är att det folk kallar ”ondska”, inte är någon inre egenskap.  I stället är det något folk kan bli, om dom placeras i en situation, som möjliggör onda handlingar.  Hur pass onda dom sedan blir, beror på hur dom utnyttjar situationen. Det senare varierar individuellt.

Naturligtvis förnekar jag inte, att ondska existerar.  Fast det kan inte förklaras, i termer av illvilja.  Jag tror att det är desperation, som orsakar en hel del brott.  Det gäller förstås sådana brott, som man kan tjäna pengar på.  Annars är det ofta tron, att det är ens offer som är onda, som gör en till förövare.  I dom följande posterna ska jag förklara, hur sådana myter uppstått.

Hur är det då, med den riktigt storskaliga ondskan?  Jag tror inte det finns något farligare, än missriktad välvilja.  Lägg till att man har en position, som innebär okontrollerad makt över andra.  Då kan man slösa ofantliga resurser, i tron att det ska uppnå mål, som sedan inte materialiseras.  Om en regim överlever tillräckligt länge, vägrar den att acceptera det.  Den försöker då hitta syndabockar, vilket gör den ännu värre.  Många av världens värsta regimer, kan förklaras på det sättet.

 

Uppladdad den 14:e april 2023.