Myter om härstamning
Det är vanligt att tillskriva någon, en specifik förfaders (eller förmoders) egenskaper. Varför skulle just den spela roll, och inte alla andra? Som jag påpekat förut, minskar genetisk likhet, med hälften för varje släktled. När tillräckligt många generationer gått, spelar släktskapet ingen roll längre. Vanligtvis delas inget särskilt med någon, som levt för hundratals år sedan. Vi kan lika gärna dela gener, med obesläktade personer. Det är bara frågan om sannolikhet.
Undantaget är om härstamningen, är enbart på fädernet eller mödernet. Y-kromosomen ärvs oblandad, från pappan till alla söner. På samma sätt ärvs mitokondrierna, från mamman till alla barn. Det förekommer i sällsynta fall, att folk ärver mitokondrier från pappan. Barnen får då en blandning, av sådana från båda föräldrarna. Hur som helst spelar mitokondrier, sällan någon roll för egenskaper, som en person har. Inte heller Y-kromosomen, spelar någon större roll.
Ett bra exempel på det här, är kung Felipe VI av Spanien. Han kan mycket väl ha samma Y-kromosom, som Frankrikes förste kung. Eftersom historiskt dokumenterad härstamning, är enbart på fädernet, har just den förts vidare. Åtminstone om inte faderskapet, har varit felaktigt minst en gång. Däremot delar han inget särskilt, med Sveriges förste kung. Det för att dokumenterat släktskap, är på mödernet i två led. Óláfr Skautkonungrs dotter, gifte sej med fursten av Novgorod. Hennes dotter gifte sej, med Roberts sonsons sonson Henri. Efter ytterligare några generationer, spelade släktskapet ingen genetisk roll.
Jag betraktar avlägsen härstamning, mest som en kuriositet. Om det är enbart på fädernet, eller enbart på mödernet, kan det ibland vara användbart. Till exempel för att identifiera, ett skelett i en omärkt grav. Antingen var det inte meningen, att graven skulle hittas så lätt. Eller så har gravstenen senare förstörts. Släktskap på mödernet har bidragit, till identifiering av kungligheter. På samma sätt har släktskap på fädernet, avgjort historiska faderskap. Vi vet nu att Thomas Jefferson, hade barn utom äktenskapet. Han hade dom med Sally Hemings, efter hans fru hade dött.
En annan myt är att en person, har ett begränsat antal ättlingar. Jag tror det är en hopblandning, av ättling och laglig arvinge. Dom flesta samhällen räknar en släkt, antingen enbart på fädernet, eller på mödernet. Sådant har historiskt avgjort, vem som juridiskt fått ärva. Vilket gör att folk inte tänkt på, att släktingar utan arvsrätt finns. Till det kommer bristande begrepp, om mänskliga populationers skala. Vi måste då lära oss tänka, bortom vår vardagserfarenhet. Annars föreställs allt som futtigt.
Skillnaden har konsekvenser, för folk som levt för länge sedan. Antigen dör någons ättlingar ut, inom några få generationer. Eller också ökar deras antal, exponentiellt över tid. Götstaff Erichson levde för 500 år sedan. Idag finns 100.000 personer, som dokumenterat härstammar från honom. Det inkluderar även mej, och mina släktingar på fädernet. Dom odokumenterade ättlingarna, kan vara flera gånger så många. Borjigin Temüdjin och Karlo den Store, anses ha många miljoner ättlingar. Dom flesta nutida kineser, härstammar sannolikt från Kong Qui. Jag tror det också gäller, för en hel del koreaner. Det finns nog ett inte obetydligt antal, i Kinas och Taiwans etniska minoriteter. En del medlemmar av Kongklanen, kan bära på hans Y-kromosom. (Kong är det familjenamn i världen, som har överlevt längst.) Men annars spelar det ingen som helst roll.
Notera att det inte gått till, som många numera tror. Just monarker och prisar, kan inte ha befruktat så många. Alltför ofta handlade det, om män i enstaka familjer. Det i länder med hundratusentals, eller miljoner innevånare. I stället var det jordägare, som gjort kvinnliga anställda gravida. Eller förslavade kvinnor, i den mån sådana förekom. (Sally Hemings var Thomas Jeffersons slav.) Det räcker att en del av dom, haft en handfull barn var, som fötts utom äktenskapet. Sådana odokumenterade ättlingar, har ackumulerats i hundratals år. Just ackumulering av små steg, verkar vissa ha svårt att greppa.
Många myter om barn till kändisar, uppstod under industrialismen. Andelen barn födda av ogifta, ökade då betydligt. Samtidigt trodde folk fortfarande, att sådana var dåliga människor. Det enbart för att föräldrarna, inte var gifta när dom föddes. (Blev dom dåliga människor, var det av brist på andra förälder.) En del ogifta mammor, försökte motverka dåligt ryckte, genom att säga att pappan var kändis. Det kan också finnas en idé, om ett sådant barns unikhet. Barnet antas vara det enda, som kändisen haft utom äktenskapet. Hade han utomäktenskapliga barn, kan det mycket väl ha funnits flera. Å andra sidan är det inte rimligt, att det fanns mängder av sådana. Få killar är fruktsamma, före 15 – 16 års ålder. Så det är inte särskilt troligt, att kändisar blivit pappor före 16. I vissa fall är det dokumenterat, att han inte var där. Åtminstone under det tidsintervall, då hon kunde ha blivit gravid.
Inte bara kungligheter, råkade ut för det här. Författaren Alexandre Dumas, påstods ha hundratals barn. För mej faller det, på sin egen orimlighet. Jag kan inte låta bli att undra, hur många av dom tjejerna, som överhuvudtaget träffat honom. Eller ens visste om, att han var en fjärdedel afrikan. Hans farmor var en överlevande, från Transatlantiska slavhandeln. Hennes vite ägare, var Alexandres farfar. Slavägaren fattade tycke, för den utomäktenskaplige sonen. Mulatten frigavs av sin pappa, som såg till att han fick utbildning. Sedan flyttade han till Frankrike, där han gifte sej med en vit. Så fick landet inhemsk författare, med märkbart sentida afrikanskt påbrå.
Det är teoretiskt möjligt, för en man att ha hundratals barn. Fast det är under förhållanden, som inte kan appliceras, på senare tiders Europa. Om föräldrarna måste ha haft sex, gäller det bara kungliga harem. Där isolerades dussintals tjejer, från tonåren och upp till dom var tretio. Tjejerna som skickades till harem, troddes inte ha haft sex tidigare. I regel kunde ingen annan än monarken, göra någon av dom instängda gravida. Det finns flera fall av sådana, som anses ha haft hundratals barn. Däremot tvivlar jag på fall, som den polske kungen August II. Han påstås ha blivit pappa, till minst 360 barn. Vi pratar om en utan möjlighet, att isolera dussintals tjejer. Risken att drabbas av könssjukdomar, skulle ha varit betydlig. Det kan också mycket väl tänkas, att dom haft sex med andra samtidigt. I så fall är faderskapet okänt.
I modern tid har vissa män, blivit pappa till hundratals barn, genom att donera sperma. Oftast vet barnen inte om, vem spermadonatorn var. Det betyder att dom av misstag, själva kan få barn med halvsyskon. Vilket innebär överhängande risk, för ärftliga sjukdomar. Sådant borde kunna undvikas. Numera försöker folk stoppa det, genom begränsande regler. I många länder finns laglig gräns, för hur många som får doneras till. Alternativet är att alla barn, får veta vem pappan är. Säger dom det till folk dom dejtar, kan sådana incestbarn undvikas.
Hur många barn kvinnor kan få, begränsas av flerbarnsfödslar. Sådana brukar vara sällsynta, men det finns undantag. Det finns åtminstone sex fall, av kvinnor med 30 – 33 barn. I dom flesta sådana fall, har två eller fler barn fötts, vid ett och samma tillfälle. Rekordhållaren är en från Uganda, som har fött 44 barn. Hon lämnades över till en vuxen man att våldta, när hon bara var 12. Första barnet födde hon vid 13. Ett genetiskt fel resulterade, i massor av tvillingar, trillingar och fyrlingar. 36 av hennes 44 barn, var del av flerbarnsfödslar. Först efter att han övergett henne, fick hon möjlighet till sterilisering. Nu är hon beroende av välgörenhet, för att försörja dom yngre.
Rapporter om ännu fler barn, är otillräckligt dokumenterade. Samma sak gäller kvinnor, med påstått 42 – 35 barn. Dom kan vara felrapporterade, eller i vissa fall bluffar. Adopterade eller fosterbarn, kan ha missförståtts som biologiska. Halvsyskon på fädernet kan mistas, för att ha samma mamma. Antal barn kan ha överdrivits, för social status skull. Barnbarn kan ha registrerats, som sin mormors egna barn. Det för att dölja att en dotter, hade fött barn ogift. Jag tror det är förklaringen, till många fall där kvinnor, påstås ha fött orimligt gamla. Om inte mammans ålder överdrivits.
Många ättlingar behöver inte betyda, att enskilda har massor av barn. För att ta tidigare nämnda exempel, hade Götstaff elva barn. Nio av dom blev vuxna, och fick alla själva barn. Det verkar vara oklart, hur många Temüdjin hade. Eftersom han var polygam, kan det ha varit dussintals. Karlo hade tio barn, som alla blev vuxna, och själva fick barn. Jag har inte sett någon uppgift om, att Qui hade mer än tre. Men många dokumenterade ättlingar, på fädernet var jordägare. Dessutom måste vi tänka på, hur länge sedan han levde. Vi pratar om en person som levt, för över 2.500 år sedan.
Uppladdad den 11:e september 2025.